När hemmet vinner kampen
Så var man änligen 18 år och ja hur känns det? Jo, ungefär som när jag fyllde 16, 17 eller 15 men med lite flera presenter och lite mera sprit inblandat. Sen lyckades jag även förstöra rösten på ett sätt jag inte lyckats med tidigare f-dagar.. Min skönsång är inget att rekommendera varken för åhörare eller mig själv. Men jag bjuder i varje fall på mig själv när jag sjunger, de måste ni ge mig; 'Stina och Ingela!
Trots en superrolig och trevlig helg kom ju dock den där måndan och veckan har varit fylld utav långa dagar, prov och annat jobbigt. Därför tog jag mig själv friheten, med all rätt enligt min åsikt, att bli 'sjuk' idag. Jag menar 'Taxi' tittande och krönikaskrivande, vem orkar sånt på en Torsdag? Speciellt när det är hål på nästan två timmar emellan. Visst är det så att man bara känner hur det börjar klia i halsen? Hur näsan rinner lite granna? Och förstårs så är ögonen är så där trötta och förskylningsirriterade?
Så man sträcker ut handen efter telefonen. Slår numret till sjukanmälningen. Pratar. Lägger på. Ler och somnar om.
Vaknar igen, utvilad och frisk!
Tänkt vad ett telefonsamtal kan göra för dagen! Helt otroligt! Synd att man inte kan lyxa till det så oftare..
Kommentarer
Ingela
Du bjuder oerhört mycket. Frågan är om alla vill ha? :S
;) Nej då, jag hade askul och tänker spela upp din och Kristinas skönsång för minst 75 pers. (Du vet att jag både filmade och spelade in er va?)
http://ingelameandnow.blogg.se/