den där julen
Resan hem tog ju som de flesta vet sin lilla tid.
Lämnade Summerville klockan 07:00 på torsdag morgon, anlände på flygplatsen vid nio tiden, efter att ha väntat på försenad buss i 45 minuter. Boardar planet vid fyra-fem tiden på eftermiddagen, kliver av en timme eller så senare utan att ha rört oss en meter. Får efter mycket om och men hjälp med hotellrum och åker för att äta middag och sova litegrann.
Upp igen vid 5-tiden för att åka tillbaka till flygplatsen för att checka in och flyga klockan åtta. Klockan åtta står vi kvar vid gaten, inomhus, så skålar God Jul med ett glas Guinness och iaktar irländarnas tafatta försök att klara av snön där utanför.
Boardar ett fortfarande snöigt plan vid kvart i tio, runt 4 timmar senare börjar vi rulla ut från gaten - passagerarna jublar, flygvärdinnorna säger med osäker röst att vi nog är på väg mot Stockholm nu.
Landar - mer applåder - väntar in väskorna och vid sex tiden på julafton står jag gråtandes och försöker få sas personalen att hitta en anknytning till Östersund som inte finns... Slutar med att jag går in på mitt andra hotellrum för resan, denna gång i SkyCity, alldeles lagom till att Karl Bertil Johnsons julafton börjar. Pratar med fina människor över telefon och skype som får julafton att verka lite mindre förjävlig, hinner även med en middag på restaurangen och en dusch innan jag somnar.
Väcks återigen vid fem tiden för att hinna äta lite frukost innan det blir buss till centralen. Där är det väntan i drygt två timmar innan jag äntligen börjar röra mig norrut. Byte av buss i Sundsvall och när jag är halva vägen hemma vet jag att även om det skulle hända en olycka nu så hamnar jag i Östersund och lättnaden är stor. Att en stund senare få syn på Busstorget och få gå runt lite på apberget har aldrig känts så bra!
Vid kvart över fem på juldagen gick jag in genom dörren och avslutade min resa, bara så där en 58 timmar efter att den börjat..
'Julmiddag' bestående av älgkött på täljsten och potatis med mängder av goda såser, följt av julklappsöppning tillsammans med de av familjen som är hemma gjorde att det i varje fall blev ett bra slut på det hela.
Sedan hann jag vara hemma och njuta i hela fyra dagar innan parasitjäveln attackerade magen och gjort att jag mer eller mindre legat däckad de senaste två dagarna, tack Östersund för det varma välkomnadet. Visst att jag ville tappa lite vikt, men riktigt så här bråttom hade jag inte med det...
vi tog bilen för att titta lite på havet
- Brittas Bay
-
- Tober Patrick
-
börjar närma sig slutet
-
har spenderat helgen i Arklow med fina D & S, tagit vara på de sista dagarna tillsammans utan att nämna det faktum att det är det sista vi ser utav varandra på obestämd tid. Imorgon är sista dan med A & L.
Fan jag hatar hejdån...
mitt jobb i ett nötskal
Morgon på väg ut genom dörren;
jo förresten kan du vara barnvakt ikväll?
Jag; Eh, ja okej
-
Under dagen får man frågan av en kompis om man vill hitta på något, avböjer pga jobb.
De kommer hem, hon slänger ur sig ett
Förresten, J sa att han kanske kunde ta pojkarna så EVENTUELLT är kan du vara ledig ikväll
innan hon försvinner upp på sitt rum.
-
Timmarna går, pojkarna undrar
vad blir det för mat, vart är mamma, ska vi äta med pappa?
Jag svarar ingenting för jag ingenting vet.
-
Sedan plötsligt kommer hon svischande nerför trapporna slänger ut sig ett,
J kunde ta pojkarna han kommer vid sex halv sju, men vore bra om du kunde vara här när han kommer tillbaka med dem och nattar dem vid halv tio? Men tills dess kan du ju göra vad du vill, eller har du några planer? *falskaste leendet du kan tänka dig*
Eh, okej visst... Nja inte direkt men eh okej..
-
Swosh ut genom dörren försvinner hon och väntan börjar, kanske hinner jag hitta på något en stund i varje fall. Klockan blir sex, halv sju, sju, halv åtta, kvart i åtta och jag praktiskt taget sitter på en stol i köket och stirrar på klockan när dörren öppnas.
Hej hej hur är det, jaha ska vi gå då pojkar?
medan han distraherat bläddrar i dagens tidning och kollar kylskåpet
-
Försöker vara trevlig men det är
så
jävla
svårt!
mer musik
ville bara försäkra mig om att ingen missat Säkerts låt November
veckans frågetecken
varför lyckas jag ständigt,
ramla över trevliga samtal,
och fina händer
när jag är på väg därifrån?
-
på att höra från någon,
jag innerst inne vet,
bara kommer att komplicera saker?
-
varför kan jag aldrig stå kvar,
och få det att funka?
the wrong way
-
'I took the train going the wrong way again,
Because it's something happening inside my brain,
I was thinking of something else again
I took the train going the wrong way again'
Maia Hirasawa
Hotellstandard
-
Alla rum är för tillfället lediga så bara att ringa och boka!
***
"Får jag luta mig närmre precis
när det blir två noll till Finland?
Får jag köpa en öl till,
som vi gör i Sveriges inland
när vi inte kan förklara,
hur gärna vi vill sitta kvar
precis så här"
Får jag - Säkert!
suck
Ny vecka och jag känner mest för att krypa ner i sängen, dra täcket över huvudet och sova tills det blir helg igen...
-
Greystones from above
-
Upptäckte precis att jag inte använt kameran sen snön kom.
Tänk så det kan gå...
en annorlunda fotografikurs
För att fördriva tiden då jag har 'kurs' (ni vet fotokursen som tog slut för två veckor sedan men F fortfarande tror att jag har då det innebär att jag får sluta, oavsett vad, en timme tidigare än vanligt) på tisdagar så behövdes något att fördriva tiden med. Dock hade jag inte riktigt planerat att spendera tiden som jag gjorde men, men vi överlevde.
Debbie hade nämligen bestämt sig för att S (pojkvän) skulle köra ner till Greystones så att hon kunde skjutsa tillbaka honom till Arklow (med mig så att jag även fick en chans att se hans nya hus - mycket mysigt!) för att sedan köra tillbaka till Bray så att hon kunde köra till jobbet resten av veckan och slippa bråka med bussarna (som är det värsta någonsin men det ägnar vi ett annat inlägg åt vid senare tillfälle).
Så iväg vi for. Snöade lite lätt men de stora vägarna var fin fina och S körde så säkert så. Stannar till framför brasans i hans vardagsrum (enda rummet med värme tills på fredag) med varsin te och julmusik i högtalarna. Bestämmer oss dock för att bege oss ganska snart då snön börjat falla lite tätare och lite snabbare nu och vi har som sagt bara sommardäck på bilen då de inte håller på med vinterdäck på den här ön. Töntigt vet ni.
Så off we go, märker direkt att Debbie är lite nervös efter att ha glidit runt på vägen tidigare i veckan och tvingat en annan bil in i ett staket (ingen skada varken på bilar eller människor eller ens ekorrar) så jag tar på mig 'prata så mycket strunt som möjligt bara du ger ifrån dig ljud som inte är nervösa' jobbet. Kommer ut på motorvägen och till att börja med är allt fin fint. Men så kommer haglet och ja, det var lite av en vild gissning vart vägen egentligen var så tur var det att det är typ trefiligt och enkelriktat på motorvägarna.
Hur som helst så tog resan som vanligtvis tar runt 40 min något över en timme och när vi når utkanten av Greystones parkeras bilen och D är färdig med att köra... Så i motvind och hagel beger vi oss ut på promenad förbi en kycklingburgare på ett nattöppet take away - där vi fullt påklädda och huttrande hamnar i kö bakom en blondin med rosa BH och väldigt genomskinlig vit t-shirt som inte verkar de minsta brydd av vädret - för att tillslut hamna i sommerville båda två. Lite möra, lite kalla, men ändå lite nöjda. För ett äventyr är alltid ett äventyr.
