Mer Miranda July.
Ingen hör hemma här mer än du.
Mitten.
upphittad.
S.
***
-
så sant som det är sagt
-
glömda källaranteckningar från -81
vad skulle du spara dina ord till?
In an effort to get people to look
vägskäl
En väg
flera alternativ
men ingen vägvisning.
Ingen tydlig skylt.
Bara rebusaktiga gåtor
skrivna svart på vitt
och en missvisande pil
riktad mot ingenstans
så vart går man?
ska man fram eller bak
höger eller vänster?
Ska man bara stå still
i väntan på att någon ska berätta för en
vart man ska?
Kanske kommer man då att
vänta för evigt.
gammal favorit; The red envelope
A folder in an red envelope,
a folder of memories
Memories from times that passed,
that just exists in photo albums from a time almost forgotten.
A room once filled with laughs,
With a grandfather young and caring
and small feet running on the wooden floor
Lemonade and crumbles on the table
and a worrying grandmother,
telling the feet to slow down.
A perfect picture,
waiting on being remembered,
bring back the past
Traveling from post office to post office
in a red envelope,
slowly getting closer to the hands,
that once held that lemonade glass
and once ate those cinnamon roles
To help remember,
when life was easy
and fille with so much energy
When dreams came true and princesses lived
and parents saved you from monsters under the bed
So long ago
but safely kept and easily brought back
With a picture
traveling in a red envelope
Små ord
Ensam kvar i mörkret
står du; det svarta fåret
som trots ihärdiga försök att passa in
aldrig lyckades färga ullen vit
'hon kan dansa i ett solregn på en plats där ingen ser'
Vill göra allt,
vill göra inget.
Försvinner in i korta sömnpass,
där drömmarna är mer surrealistiska än en prickig zebra i pyjamas.
Försvinner in i musiken,
ler för mig själv och sätter upp planer och mål,
för framtiden som snart är här.
Försvinner ut i mörkret,
låter kylan åka ner i lungorna,
snurrar och låter vinternatten omfamna mig,
som kall pudersnö i Januari.
Försvinner in i andra världar,
genom filmer och böcker
med ord och bilder,
skrivna så perfekt tillsammans,
att jag helst vill stanna där.
Vill göra allt,
vill göra inget.
Krönikan
Sluta planera, börja leva
Tiotusentals planer görs varje dag. Listor med ’att göra’ grejor skrivs, alltid fyllda med tråkiga vardagliga sysslor som ’måste’ göras. Det ska tvättas, städas, motionernas och så kanske det där bortglömda skolarbetet med deadline för tre veckor sedan är dags att ta tag i. Däremellan ska det även hinnas med att vara social och hinna med alla nya böcker som måste läsas och filmer som måste ses. För att inte tala om alla serier man måste följa och den dagliga, mycket viktiga, facebook tiden. Jag måste ju hålla sig uppdaterad om omvärlden!
Men vem är det egentligen jag försöker lura när jag skriver mina små listor. Tror jag seriöst att jag någonsin kommer att följa alla dessa listor. Att jag en morgon kommer vakna upp supermotiverad och pigg. Nej det kommer nog aldrig att hända, det ända som händer är att jag skjuter upp det. För varför skulle det inte gå att slänga ihop en två sidors psykologi analys tre timmar innan deadline?
Ska väl även påpeka att det inte bara är planer för morgondagen som hela tiden ligger och trycker. Minst lika mycket om inte mer är pressen på framtida mål. Framtiden ska vara utstakad och fylld av roliga påhitt, resor, ett välbetalt roligt jobb och familj. Det finns ramar på hur man ska leva och de ska man hålla sig inom. Det ska vara perfekt hemma, på jobbet/skolan och på den sociala planet. Nederlag får helt enkelt inte plats.
Problemet med detta är pressen det skapar. Att hela tiden ha ett välstädat hem med obefintlig tvätthög och alla läxor gjorda i tid är för mig en omöjlighet, eller möjligtvis ett väldigt tråkigt liv. För mig är ett roligt liv viktigare, kompisar och annat går så lätt före skola i prioriteringen och är det egentligen så fel? Finns det verkligen saker man ’måste’ göra? Det borde väl vara upp till var och en att göra det de själva känner för? Spela roll om det bryter några av omvärldens förväntningar. Man kan omöjligt vara bäst på allt och det är totalt värdelöst att sitta och gråta över det.
Istället tycker jag att det är dags att vi skrotar listorna och lever våra liv som vi vill. Låt tvätten ligga några dagar och stressa inte om det råkar gå lite sämre på ett prov. Se till att ha lite roligt istället, för i slutändan är det det ända som betyder något.
Början
" - Hur snart kan du komma?
- Det går ett flyg om 24 timmar jag skulle kunna hinna med..
- Perfekt, då syns vi på flygplatsen!
*Klick*
Jag tittade på migsjälv i spegeln där jag stod med telefonluren i handen och ett löjligt förvirrat uttryck i ansiktet. Sakta skakade jag på huvudet åt migsjälv, lade ner telefonen på bänken och började packa. "
random
jag vill säga -jag älskar
men skäms,
jag kan bli utskrattad,
därför säger jag - jag hatar,
men har inga fiender,
därför säger jag skål
Jag vill säga - hej
men skulle kunna säga det för högt,
därför låtsas jag inte om något
Jag vill säga - farväl
men är rädd att jag kommer återvända,
därför säger jag ingenting
Jag vill inte säga någonting,
men det blir för yst,
därför säger jag - det regnar.
Jag vill säga -det är kallt
men du kunde missa det,
därför tar jag på varmare kläder
Jag vill säga - jag ska gå,
men det finns ingen intill mig,
därför går jag helt enkelt
Jag vill säga - sparv,
men det kanske feltolkas,
därför säger jag - sten
Jag vill säga - det gör ont,
men jag har redan sagt det,
därför biter jag ihop tänderna
Jag vill säga - stank,
men det är fult,
därför andas jag inte
Jag vill säga - åt helvete,
men det är uppenbart i alla fall,
därför säger jag - vill du ha soppa?
Jag vill säga - varför,
men man svarar inte på dumma frågor
därför säger jag ingenting, ingenting,
Jag vill säga- vackert,
men den goda smaken tvistar man inte om,
därför säger jag - igår
Jag vill säga, men säger inget
för att jag inte kan, men när jag kan
- vill jag inte
Jag vill säga - jag vill
men önskningar uppfylls inte alltid
därför säger jag - karamell
eller någon annan dumhet
Jag vill säga - alltså,
men det är i allafall ingen som säger något,
därför säger jag - fint väder
Jag vill säga - utan anledning,
men utan anledning, för skojs skull
talar man ju inte
/Daiva ´Cepauskaite
I wish that someone told me
I wish that someone told me,
About how good the flowers smell
a sunny July day,
When friends are laughing and
family is close.
And I wish that someone told me,
How pretty the leafs look
When they slowly fall and hit the ground
during bright September days,
When you're walking
with your hand
In His.
And that someone also told me about,
Those white winter days,
When the snow makes sounds under your feet,
And the stars glow strong on the dark December sky,
Telling you that everything is possible.
And when spring comes,
and wake us up with poring water and singing birds,
To a green, warm world
I wish that someone showed me,
That all of it is true...
Memories
A red folder in an envelope,
A folder of memories
Memories from times that passed,
That just exists in photo albums from a time almost forgotten.
A room once filled with laughs,
With a grandfather young and caring
And small feet running on the wooden floor
Lemonade and crumbles on the table
And a worrying grandmother,
Telling the feet to slow down.
A perfect picture,
Waiting on being remembered,
Brought back from the past.
Traveling from post office to post office
In a red envelope,
Slowly getting closer to the hands,
That once held that lemonade glass
And once ate those cinnamon roles,
To help remember,
When life was easy
And filled with so uch energy
When dreams came true and princesses lived
And parents saved you from monsters under the bed.
So long ago but safely kept and easily brought back
With a picture,
Traveling in a red anvelope...
