den där julen
Resan hem tog ju som de flesta vet sin lilla tid.
Lämnade Summerville klockan 07:00 på torsdag morgon, anlände på flygplatsen vid nio tiden, efter att ha väntat på försenad buss i 45 minuter. Boardar planet vid fyra-fem tiden på eftermiddagen, kliver av en timme eller så senare utan att ha rört oss en meter. Får efter mycket om och men hjälp med hotellrum och åker för att äta middag och sova litegrann.
Upp igen vid 5-tiden för att åka tillbaka till flygplatsen för att checka in och flyga klockan åtta. Klockan åtta står vi kvar vid gaten, inomhus, så skålar God Jul med ett glas Guinness och iaktar irländarnas tafatta försök att klara av snön där utanför.
Boardar ett fortfarande snöigt plan vid kvart i tio, runt 4 timmar senare börjar vi rulla ut från gaten - passagerarna jublar, flygvärdinnorna säger med osäker röst att vi nog är på väg mot Stockholm nu.
Landar - mer applåder - väntar in väskorna och vid sex tiden på julafton står jag gråtandes och försöker få sas personalen att hitta en anknytning till Östersund som inte finns... Slutar med att jag går in på mitt andra hotellrum för resan, denna gång i SkyCity, alldeles lagom till att Karl Bertil Johnsons julafton börjar. Pratar med fina människor över telefon och skype som får julafton att verka lite mindre förjävlig, hinner även med en middag på restaurangen och en dusch innan jag somnar.
Väcks återigen vid fem tiden för att hinna äta lite frukost innan det blir buss till centralen. Där är det väntan i drygt två timmar innan jag äntligen börjar röra mig norrut. Byte av buss i Sundsvall och när jag är halva vägen hemma vet jag att även om det skulle hända en olycka nu så hamnar jag i Östersund och lättnaden är stor. Att en stund senare få syn på Busstorget och få gå runt lite på apberget har aldrig känts så bra!
Vid kvart över fem på juldagen gick jag in genom dörren och avslutade min resa, bara så där en 58 timmar efter att den börjat..
'Julmiddag' bestående av älgkött på täljsten och potatis med mängder av goda såser, följt av julklappsöppning tillsammans med de av familjen som är hemma gjorde att det i varje fall blev ett bra slut på det hela.
Sedan hann jag vara hemma och njuta i hela fyra dagar innan parasitjäveln attackerade magen och gjort att jag mer eller mindre legat däckad de senaste två dagarna, tack Östersund för det varma välkomnadet. Visst att jag ville tappa lite vikt, men riktigt så här bråttom hade jag inte med det...
