TvåTusenNio
2009 - året som började skit
liksom för att binda ihop de tidigare två årens skit,
till en enda jättestor.
Fru Rädsla flyttade in hos mig, byggde bo
och hängde upp tavlor på väggarna
Ängslan fanns där som en översocial granne,
eller kanske rumskamrat. Vem vet.
Under våren kände jag mig mest som en skadeskjuten fågel,
jag satt på min pinne och såg på
medan alla andra flög.
Själv vågade jag inte röra mig en meter,
försökte hålla skenet uppe
och unvek allt som kunde innebära repor på sårskorpan.
Två utlandsresor och goda vänner hjälpte dock
och jag höll mig kvar på pinnen.
Fram emot sommaren gick det dock inte längre,
rädslan hade storstädning eller ommöblering
och tog inte hänsyn till
"inget buller efter klockan 22:00"
skylten jag hängt upp.
Sömnbrist fick en plats i mitt liv
och tillsammans med skola & ängslig väntan
kraschade jag tillslut
(det gick tydligen att krascha även från stillasittande)
Kanske var det bra.
En sommar värmer upp och plåstrar om,
och innehållandes Irlandsresan kan jag inte säga något ont om sommaren.
Annat än att den tog slut.
Skolan började och mörkret kröp sig på.
Tyckte jag klarade mig bra,
reste mig sakta och vågade mer igen.
Tog hjälp och började prata, men sa inget.
Sen kom bilen,
flashback fick en plats i min ordlista,
och sen kom orden.
Förstod att 'under mattan sopning' inte funkar,
att det bara är tvål och vatten
och sen plåster
som hjälper såren att läka.
Och visst fan svider det i början.
Julen och högtiderna kom,
lång tid hade gått utan att något hänt
och hur konstigt det än må vara fick jag känslan
av att allt var
'för bra för att vara sant'
Ville så gärna tro och våga men fröken ängslan knackade ständigt på dörren
Slutade sova på nätterna,
tog igen det på dagarna.
Konstiga drömmar, orosfladder i magen vid ljudet
av telefonsignalen på 'konstiga tider' och hjärtat i halsgropen
varje gång bussen bromsade kraftigt.
Jag gick runt och väntade på att bomben skulle sprängas,
men någon hade felat
och det kom ingen smäll.
Fru Rädsla fick, på grund av grannarnas klagan, byta ner sig
till en etta.
Och fröken ängslan blev kär och besöker bara ibland.
2009 - var ett år då allt hände på insidan och inget på utsidan.
2010 ska bli året då Fru Rädsla flyttar ut.
Kommentarer
Ingela
Jag tänker vräka fru Rädsla med våld om så krävs. Ut ska hon, med eller utan tavlor. Så att det blir plats för trevligare hyresgäster.
Jana
Fiiint Fia! =)
http://ingelameandnow.blogg.se/