TvåTusenTio
2010 - ett år som började med en lättnads suck
för att sedan bjuda på större och mindre förändringar i livet.
-
Redan i februari hade jag tillslut lyckats sparka ut Fru Rädsla med huvudet före.
Jag kunde åter sova, och leva som en normal människa,
eller så nära normal jag kan komma.
För efter ungefär ett halvårs hjälp med att tömma, sortera och packa om
i den väska som jag tidigare gått runt med
slarvigt packad,
med saker i en röra som ständigt trillade ut.
Kunde jag nu dra den bakom mig,
så tyst och smidigt att den knappt märks.
Och helt plötsligt var det inte så svårt att promenera på nya,
oskottade,
vägar längre.
-
Studenten närmade sig med stormsteg,
och våren försvann i plugg, festande och roligheter.
Jag fick bevis på att det kanske finns hopp om kärlek trots allt,
när jag helt plötsligt hade någon annans hand att hålla,
en sen kväll i Maj.
Med bal, bröllop, bal 2, en kommande amerikan och student i samma veva,
var det dock inte mycket tid över till eventuelll kärlek och
saker och ting rann mer eller mindre ut i sanden
på grund av nämnda och onämnda orsaker.
Istället skulle Sverige visas upp från Jokkmokk i Norr,
Malmö i söder,
Trondheim i väst (ja, det är inte Sverige men det är fanimej vackert och viktigt att visa upp ändå!)
och Höga Kusten i Öst.
Lyckades täcka in mycket på våra två månader med fröken Amerikan i huset,
och ett oerhört roligt Storsjöyran och 3 regniga dagar i Stockholm fick avsluta en bra
och händelserik sommar.
-
Så stod jag där i slutet på sommarn,
i behov av att göra ett beslut,
för det fanns nu ingen skola att gå till när Augusti kom.
Hade precis bestämt mig för att en höst hemma inte kunde skada,
kanske kunde jag lägga all den där tiden,
jag länge klagat på att jag inte hade,
på den välbehövliga hundträningen nu?
Men istället damp ett erbjudande jag inte kunde motstå ned i knäet på mig,
så jag packade väskorna för en långresa och flög i ovisshet över till Irland.
-
Där väntade fyra månader fulla av nya vänner, roliga helger och nya platsers att upptäcka.
Dock visade sig inte allt vara så perfekt som F gärna målade upp livet till att vara
Jag upptäckte fort att de alla fyra mer eller mindre verkade ha gått vilse
och tappat bort varandra i det stora huset med den röda dörren.
Pengar ger inte lycka och här var ett klockrent exempel.
Mamman hade tappat bort sigsjälv någongång för längesen
och barnen behövde så mycket mer än vad jag kunde ge dem.
Så för att slippa vara en del av en familjesituation som mest var sorglig,
och ett jobb som ständigt fick mig att känna mig otillräcklig och ganska meningslös,
sa jag upp mig.
-
Återigen träffade jag någon fin,
alldeles innan jag var på väg därifrån.
Ändå kändes det mest bara bra och rätt att komma hem igen.
Hem till ett hus där man kanske inte hade finaste utbyggnaden,
men där det finns obegränsat av kärlek och stöd man inte behöver slåss för att få.
-
2010, var ett spännande år.
Och på sätt och vis kändes det som om det var det första året jag levde fullt ut
på väldigt länge.
t;
Jag samlade på mig många nya och fina vänner, och höll hårt kvar vid de gamla.
Jag fick en oerhört rolig student, minnesrik sommar och en väldigt lärorik höst.
Jag lärde mig även att det är omöjligt att planera, för för det mest blir det ändå inte som man tänkt sig.
Ibland blir det bättre,
ibland blir det sämre.
Men det finns alltid något att lära utav det.
-
2011 hoppas jag blir ännu ett händelserikt år,
då jag förhoppningsvis lyckas bättre med min tajming...
Kommentarer
Ingela
The future looks bright for you, young lady.
http://ingelameandnow.blogg.se/